Johannas

 

Jag har en smått galen, förmodligen osund, relation till hemslagen majo. Det är så galet gott och en aning magiskt hur en liten svätt äggula och en rejäl mängd matolja kan bilda något så fantastiskt. Första gången jag gjorde egen majonnäs var för uppskattningsvis två år sedan. Tack vare att den inte sprack den gången, utan blev riktigt bra, har jag blivit besatt av denna emulsion. Det har dock tagit ett tag innan jag kommit på exakt hur jag ska göra den för att den ska bli som bäst, och vad man ska undvika för att den inte ska spricka.

 

Jag vill börja med att spräcka hål på myten att det skulle vara svårt att göra majonnäs, för det är det inte. Jag gör det minst en gång i veckan och det var sällan mer än 5 minuter att få ihop den. Den andra myt, eller kanske snarare förvrängda sanning, som jag vill bringa lite mer klarhet i är det här med anledningen till att den spricker. Det jag alltid har fått höra om att majonnäsen spricker är att man har haft i för mycket olja för fort. För mig är det nästan aldrig det som gör att den spricker. Jag tror faktiskt aldrig jag fått den att spricka av den anledningen. De gånger majonnäsen spricker för mig är det för att oljan och äggulan har olika temperatur. Detta är något som jag tror många missar och som gör många konfunderade över varför de aldrig lyckas. Men majonnäsen binder aldrig med kylskåpskall äggula och rumstempererad olja. Det jag gör (som kanske inte är helt enligt regelboken) är att jag blandar en halv äggula och en liten skvätt vinvinsvinäger. Sen micrar jag detta i 5-10 sekunder. INTE MER! Då kuagulerar äggulan och det är bara att börja om. Det klokaste är säkert att bara vänta men jag är för otålig för det och jag denna metod har funkat för mig varje gång. 

 

Som jag har skrivit i ett tidigare inlägg (här) använder jag alltid en halv äggula när jag gör majonnäs. Dels för att det är bra att ha en halv back-up gula om majon mot förmodan skulle spricka. Och också för att det alltid blir för mycket majonnäs annars. Jag tycker nämligen sällan att majon går att spara i kylen. För mig spricker den alltid när jag har haft den i kylen och sedan tar ut den och börjar röra i den. Därför vill jag bara göra den mängd jag tror att jag kommer använda upp. 

 

Som med allt annat höftar jag ju alltid (nästan) när jag lagar mat. Men för att underlätta för den som kanske inte har samma känsla för vad som kan vara lagom så mätte jag faktiskt mängden olja jag hade i senast jag gjorde majonnäs. Tilläggas bör att konsistensen på denna är ganska fast. Jag gillar när den är så pass fast att det blir spår i den av vispen som stannar kvar och inte rinner ut när man vispar den. Jag vispar alltid för hand och då är det ganska lätt att känna när konsistensen är lagom.

 

Jag tycker majonnäsen är grym som den är, på en bit bröd med några tomatskivor. Mmmmmmm. Men jag brukar allt som oftast smaksätta den. Mina favoriter är wasabimajo och srirachamajo. Den senare passar till fantastiskt mycket mer än man kanske kan tro. Den är grym till poké bowls, sashimi, sushi men också till fläskrätter och i wraps eller till mina kikärsbiffar (recept här). Wasabimajo är enligt mig godast till asiatiska rätter som sushi och sashimi, eller poké bowl (recept här). 

 

0,5 äggula

0,5 tsk vitvinsvinäger

1,5 dl rapsolja

Salt

 

Rör ihop en äggula och vitvinsvinäger. Micra i 5-10 sekunder så att olja och äggula har samma temperatur. Om ägget blir för varmt får man vänta någon minut tills den svalat. Det går ganska fort. Ha sedan i liiiiite olja i taget. Eftersom jag bara använder en halv äggula finns det inte mycket yta för felmarginal här. Det handlar om några droppar i taget tills man ser att den börjar bli lite tjock. Då går det att ha i lite mer i taget. Det är först när den är tjock som man verkligen bara kan hälla i utan att bry sig om att det det lugnt. När jag uppnått den konsistens jag vill smakar jag av med salt. När man gör det bör man tänka på att saltet inte blandar sig så lätt med den feta emulsionen i början. Alltså bör man ha i lite mindre än man tror och sen låta den stå så att saltet fördelar sig. Annars finns risken att det blir för salt (tro mig; been there, done that).